fredag 22 januari 2010

Alive and kicking in Saigon...

... eller Ho Chi Min City som staden heter numera. Kom hit igårkväll och hamnade i det värsta trafikkaos vi någonsin skådat. Miljoner mopedister samsas med bilar och bussar i en salig blandning. Att korsa gatan görs med livet som insats och trafikljus existerar knappt. Och finns de så är det inte vanligt att de följs. Men efter ett tag får man kläm på hur man tar sig över gatan utan att dö. Man går sakta och tittar först på alla mopedister som kommer från ena hållet och ser till att parera (och de gör samma sak och väjer för en), när man sen kommit halvvägs ut i gatan får man parera för alla som kommer från andra hållet. Låter livsfarligt men det funkar.

Bor på ett trevligt guesthouse på en smal sunking gränd mitt i backpackergettot. Ser inte mycket ut för världen på utsidan med innehavarna är jättetrevliga och rummen fräscha och bra. Kostar 130 kr per natt. Inklusive frukost. Nästan gratis! Det mesta är billigt här i Saigon. Så vi passar på att äta massa god mat och vi har även hunnit med lite shopping! Till bådas vår glädje, men gladast är nog jag (som ni kan se på bilden nedan).

Har varit på War Museum, där Vietnam kriget beskrivs. Otäcka bilder och berättelser från ett otäckt krig. Inget för lipsillar som mig egentligen... men intressant och tankeväckande.

Har även hunnit med massage på ett spa här i närheten. Intressant är nog ordet som beskriver den upplevelsen bäst också. Stundtals skönt och stundtals smärtsamt. När massösen ställde sig på mig och började gå på mig blev jag lite förvånad. Hon höll fast sig i en stång i taket och masserade mig sedan med fötterna i en kvart eller så. Sen drog hon mig i håret en stund också. Johan hade fått samma behandling (förutom håret) och har nu ont i ryggen... Sådär bra...

Imorgon ska vi på upptäcksfärd till Mekongdeltat!

Tack för alla trevliga kommentarer. Kul att ni är med oss på resan :). Pussar o kramar från två glada resenärer. Over and out.

6 kommentarer:

Ola sa...

Hej igen på er.... ser härligt ut även om det där med att passera gatan låter lite risky...
Går in på sidan varje dag och hoppas höra från er... alltid lika rolig läsning...
Hoppas Johans rygg blir bättre... han har ju några månader på att kurera sig.

och på västfronten intet nytt.... dvs. här hemma lever livet som vanligt....

Och som gammal sambandsofficer jag är måste jag tillrättavisa dig.... det heter inte "over and out".... bara "out" eller bara "over"... Du har sett för många dåliga filmer...;) Fortsatt trevlig resa...

Kram från broschan...

Stina sa...

over and out låter mycket bättre =)

härligt att ni mår bra där hemma! Johans rygg är inte så dålig egentligen... han är bara lite klen ;)

Puss o kram

Helena sa...

hejsan!! Spännande läsning men som Ola sa -att passera gatan låter lite risky! Härligt låter det iallfall, och tänk vad lite shopping kan göra en glad! Här äe det kallt och snöigt! Henke har varit hemma med Maja idag som är lite dålig efter 2:a svinflunsansprutan, ev får jag var hemma imorgon....dålig taiming med tanke på inryck, men vad göra? Ha det så jättebra!Var rädda om varandra och SE er för när ni går över gatan!!

Kramar Helena

Martina sa...

Ja du Stina, du kanske inte ska skriva mer om otäcka saker som att korsa gatan. Du måste vara rädd om dina stackars syskons hjärtan;-) Mitt råd är att bara blunda och springa fort som f-n!:-)Ni verkar ha det urskönt än så länge och jag är fortfarande gräsligt avundsjuk! Säg till om du vill ha tips om lite guldkorn i Australien, jag reste sträckan Adelaide-Cairns när jag var där så en stor del av sträckan är ju samma som ni gör.
Superkul att man kan följa er här, bra idé! Var rädd om er och ha det helt fantastiskt! KRAAAAAAM

Linda sa...

Hej Stina och Johan!

Vad härligt att ni fått en bra start på resan. Ser fram mot att höra mer.

Här hemma pulsar jag i snön fram och tillbaka till jobbet för att sitta vid en dator, fem dagar i veckan, åtta till fem. Hade gärna bytt med er!;-)

Kram på er!

Sandra sa...

Hej på er!

Känner verkligen igen det där med att korsa gatorna, inte alls lätt men till slut får man bara gå och låta dem andra väja, dem verkar ju rätt bra på det och ganska vana skulle jag tro! :)

Vi bodde också i ett sånt kvarter..undrar om det är samma, i så fall finns en väldigt mysig restaurang uppe på ett tak med utsikt över stan, restaurangen tillhör ett hotell har jag för mig. Det var väldigt trevligt om det skulle vara så att ni bodde i närheten.

Fortfarande en massa snö här, våren kommer nog att låta vänta på sig!

KRAM