måndag 29 mars 2010

Livet på en pinne

Lycka är att komma till ett hostel och finna ett fint fräscht rum med en stor skön dubbelsäng med massa kuddar, HANDDUKAR, TV och EGET badrum!! Som bonus har man utsikt mot bergen genom fönstret!

Efter att ha delat toalett och dusch med en halv miljon andra människor i 1.5 månads tid är det underbart att bo på Base Backpackers i Wanaka. Vi kan tänka oss att låsa in oss på rummet och bara kolla på tv och äta chips i ett par dagar... Dessvärre åker vi vidare redan imorgon. Queenstown ska nämligen få besök av ytterligare en busslast Kiwi-resenärer och vi ska utforska stan som erbjuder de allra mest våghalsiga äventyr på hela Nya Zeeland. Bungyjump från 134 meter är ett av dem. Pass! Hade gärna haft det i mig... men tror dödsångesten innan och under hoppet skulle vara mer än jag klarar av.

Förstår att ni där hemma njuter av våren som börjar ge sig till känna. Måste säga att jag är liite avundsjuk! Det är få saker som går upp emot våren hemma i Sverige. Njut lite för mig med, så lovar vi att bjuda på mer fina bilder från NZ.

Nu: Tacos!!! Som vi har längtat efter detta.

Hasta luego
Härlig säng!!
Dags att gå på bussen igen
Tjusigt vattenfall! Har tappat räkningen på alla vattenfall vi sett är. Finns hur många som helst.
Frukost imorse vid Lake Matheson

Anna, Marie & Johan vid Lake Matheson. Mount Cook skymtas bland molnen i bakgrunden.

2 kommentarer:

Inger sa...

Vilka bilder! Här har vi ingen glaciär men mycket snö. Det börjar likna vår även om det verkar ta tid. Det är inte så mycket nytt. Dagarna går utan att det händer alltför mycket. Vi har haft stor-städning i källaren och slängt massor och då menar jag verkligen massor. Det känns riktigt skönt. Imorgon fyller Miranda 15 år. Det ska vi väl fira på nåt sätt. Nu ska jag åka till jobbet ett tag. Ha det bra och många kramar från oss.

Anni sa...

Ja nu är det vår och det är riktigt härligt men jag har blivit genomförkyld. Så otajmat med revisionspresentationer på kommunen både imorgon och på onsdag... Hoppas på något mirakulöst vis att det går över tills imorgon, eller att jag är i någorlunda representativt skick iallafall! Så lite dryg dag idag men när jag kom hem väntade ett fint kort i brevlådan, supertack!!! Då blev jag glad igen! <3

Två månader kvar nu, känns som en evighet samtidigt som att det har gått väldigt fort hittills. I över två månader har ni varit iväg, det är ganska lång tid... Har ni längtat hem någon gång? Eller hinner ni inte tänka på det mellan alla äventyr? Jag längtar efter er iallafall, men vill samtidigt att ni ska hinna uppleva allt allt allt som ni har drömt om så att ni är riktigt nöjda när ni kommer hem!

Kramar och kärlek till er